När det gäller att improvisera.

Ni vet ett sånt där dygn när allt blir lite uppochner. När du sent en kväll får ett samtal om att din sambo är på akuten, men ok. Han ska bara sys lite, för han spelade fotboll lite för hårt med sitt huvud.
Du somnar i en tom säng och vaknar inte för än halv fem då en bandagerad kille kommer hem med sex sydda stygn i ögonbrynet.
Tydligen hör det lilla barnet att pappa äntligen är hemma, och stämmer upp i ett jubel som varar allt för länge. Det kan lätt liknas vid gråt. Efter ett tag inser du kanske att det faktiskt är gråt och den lille får ro först mellan er.

Du kan inte somna om pga tankar som frågar dig hur du ska lösa den här situationen. Lämna barnet hemma med en pappa som bara sovit två timmar och har en fet omplåstrad bula ovanför ögat? Stanna hemma under höstens mest intensiva period? Där ett bortfall en dag inte innebär 8 timmar att ta igen, utan snarare 12?

Jag gick upp med sonen. Åt gröt, gjorde oss iordning och rullade ner mot stan.
Jag skulle visst göra min ”ta med barnet på jobbet” premiär. Att mitt jobb innebär att försiktigt handskas med objekt värda hundratusentals kronor, det fick jag ignorera.

Erik fick sovmorgon till 11. Min fotoassistent fick agera babyassistent och efter att en utsövd pappa hämtat hem ungen, slog vi rekord i antal bilder idag.
Allting går, ni vet.
Och ingenting gick sönder.

IMG_1803.JPG

Annonser
Det här inlägget postades i podcast. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s