De senaste 3 veckorna har varit fyllda med syskonkärlek och fördjupning av min relation med Shahar. Syrran har godkänt, kusinerna har godkänt, flygbiljetterna till Sverige är bokade och det känns som att det bara kan gå uppåt nu. En spännande, pirrig, och helt ny känsla infinner sej i min kropp. Behagligt och fint.
Syrran, som har sommarlov från musikskolan i London, kände sej uttråkad hemma i Acton bland regn och britter, så hon bestämde sej för att spontant (och med lite finansiell hjälp av vår UNDERBARA mormor) spendera ett par veckor med sin arbetslösa storasyster i det heliga (och extra VARMA) landet.
Jag vill påstå att vi är rätt bra på att umgås med varandra, jag och min syrra. Det är få människor jag klarar av att vara nära under en så lång tid utan att liksom bli lite smått galen. Vi ger varandra andrum och synkar varandra bra. Sen att hon lämnar tandkrämsrester i handfatet och att jag tar ca 7 år på mej att komma till skott, det är en annan femma.
Förutom att vi besökte Shahars kibbutz så var vi mest i Tel Aviv och latade oss. Nu har hon åkt, och han med, och det är med blandade känslor jag inser att jag har hela sängen för mej själv inatt…
/Keren
