Bad religion.

Ligger på hotellet i Budapest och lyssnar på senaste podden ”Vi snackar rasism”. För mig är mycket som sägs i denna sådana självklarheter, men jag kan ändå inte låta bli att bli extremt illa berörd. Shelly och Keren pratar inte bara om den stora
flyktingkatastrofen som just nu äger rum, de ger oss också tydliga bilder av deras uppväxt och hur de mött rasism och ständigt behöver stå till svars för sin bakgrund, sina länder och allt som andra människor gör.

Jag har tänkt en hel del på detta under den här sommaren. Hur min egen status har gått från den minoritet som jag som barn upplevde att jag tillhörde, till att idag ha alla privilegier jag kan tänka mig, förutom att jag då är kvinna förstås. 
Som barn i en väldigt liten by, med endast 10 elever i min klass, var min familj 1 av 2 som uttalat var kristna. Vi tillhörde Missionskyrkan som då bestod av just dessa två familjer, samt ett gäng äldre människor.

Jag fick ständigt försvara min tro i skolan. Jag ombads försvara katolska prästers pedofili. Jag blev ombedd att vända mitt kors jag hade om halsen upp och ner och jag fick stå ut med att skolkompisar köpte t-shirts på Hudikmarknaden med stora överkryssade kors med texten Bad Religion. Jag skämdes oerhört. 

I vuxen ålder har detta avtagit drastiskt. Klart jag fortfarande får stå till svars för Livets Ord, Carola, kristna personer som knackar dörr och vill prata om Jesus etc. Men detta är endast om jag vill ta diskussionen, om jag vill stå upp för min tro och om jag känner att jag har tid att förklara att den bilden oinsatta personer har av kristna endast är en pytteliten bråkdel av min religion.

För det syns inte på mig. Det syns inte att jag är kristen, att jag ibland ber till Gud eller att jag är oerhört tacksam för den trygghet jag känner i kyrkan.

Och när jag idag, i vuxen ålder, vid rätt tillfälle, pratar om detta, nås jag snarare av en slags respekt och frågorna handlar mer om politik. Att vara uppväxt vänster-kristen är ofta mer förbryllande än att jag faktiskt tror på Gud.

Idag är jag en av världens tryggaste människor. Uppväxt i ett stabilt land, i en kärnfamilj och åker jag utomlands så är det aldrig något snack i passkontrollen. Att vara vit och kristen är bland det ”finaste” en kan vara i folks ögon. Som barn var det fler som ifrågasatte min religion ist för Kerens. Då kunde ett utländskt namn vara exotiskt. Idag är det tvärtom. 

I podden, som är rakt på sak och väldigt tydlig, får vi också höra hur olika det varit för dessa två systrar. Kanske främst pga att en varit blond och en varit mörk. Har ni sett ”docktestet”? Sjukt obehagligt.

Gör det här: http://www.svtplay.se/klipp/1940825/docktestet-i-raskortet

Jag vet inte om jag borde känna tacksamhet för att jag är född med alla dessa privilegier. Jag känner mest sorg över att inte alla kan få leva och tro på just det som känns rätt för dem. Och en önskan att människor aldrig ska behöva stå till svars för andras ondska som finns i alla länder, i alla religioner och ickereligioner. 

I lördags samlades hela vår stora familj till vårt bröllop. Och den tacksamheten jag känner över att Harry får växa upp och känna tryggheten med dessa människor, med olika sexuella läggningar, med olika religioner och som idag härstammar från Israel, Bosnien, Turkiet, Belgien, Indien, Norge, Skottland, Ryssland och Hälsingland, är enorm.

/Frida

  
Utanför den enorma synagogan i Budapest.

Annonser
Det här inlägget postades i podcast. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s