#inteimittnamn

Fortsätter på mitt politiska spår. Känner mej på G och ”upp till kamp:ig” idag.

SD sprider propaganda till flyktingar som kommer till Sveriges gränser, och skriver under med ”The people of Sweden”.

Jag är en av de här ”people of Sweden” och jag har fan inte givit mitt godkännande för att stå med i deras flygblad! Är du också en ”person of Sweden” som inte blivit tillfrågad om ditt godkännande? GÖR DIN RÖST HÖRD!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10389

Eller varför inte skriva ett mail direkt till Jimmie Åkesson om ärendet;

unnamed

/Keren

Annonser
Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

Fel fokus.

Igår skedde ännu ett terrordåd i Jerusalem. Två pojkar i åldrarna 11 och 13, beväpnade med kniv och sax, gick till attack mot en säkerhetsvakt på pendeln i centrala Jerusalem.

Se händelsen här;

Såhär ”notiseras” det i Aftonbladet;

unnamed

”Jaha?” Kanske ni tänker. ”Vad vill du ha sagt?”

Jo, det jag vill ha sagt är att två pojkar – BARN på 11 och 13 år – sätter sej på ett tåg, beväpnade med kniv och sax, med intentionen att döda – och istället för att bli helt jävla BLOWN AWAY över hur detta kan hända och hur UPPRÖRANDE det är att dessa små pojkar blivit så pass hjärntvättade av sin omvärld att de är kapabla till att genomföra detta dåd, så skriver vi ner några ynka rader om hur den ena pojken skadades svårt och hur vakten skadades lätt. ”Snipp snapp snut, så var sagan slut…”

Vart är engagemanget och ifrågasättandet av en barnuppfostran som gått helt åt jävla fanders?! Var är nolltoleransen från Västvärldens håll? Var är demokratin? Vart fan är alla ni som blir upprörda över döda mänskliga sköldar? Om barn i så tidig ålder är kapabla att uträtta dessa hemskheter, utan en enda tanke på att deras liv nu och för evigt är förstörda (om de inte redan skjutits till döds) – VAD HAR VI DÅ ATT VÄNTA I FRAMTIDEN?!

Hur kan detta inte vara en större fråga?

Jag förstår verkligen inte.

/Keren

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

”Afrika-tjejen”

Den här videon spelade jag och Shelly in för ca 1,5 år.

Ironiskt nog passar den rätt bra in i dagens Sverige.

OBS – vi är ironiska!

/Keren

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

Vad ska jag bli när jag blir stooor?

Här sitter jag, återigen, på jobbet som understimulerar mej något oerhört.

Tänkte att jag åtminstone skulle ta tillfället i akt och utnyttja tiden till något bra, som att uppdatera bloggen. Då blir nog Frida stolt över mej iaf. ❤

Den senaste tiden har jag känt mej så sjukt oproduktiv och rotlös på nå vis. Speciellt på karriärsplanet…

Funderar väldigt mycket kring vad jag vill jobba med. Letar, googlar, provar mej fram, men hittar liksom inte rätt. Kontorsjobb? Jo, fast det blir lätt för trist och inrutat. Kulturarbete? Jo, fast det blir å andra sidan alldeles för spretigt (helt åsidosatt pengarna som inte finns att hämta där). Dagis/skola? Jo, men hur långt kan jag egentligen gå i den branschen utan en vettig utbildning. Plugga? Jo, fast för vilka pengar och VAD FÖR NÅT!??

Fastnar och kommer inte loss.

Snöat in lite på några ”små” projekt dock, som skulle kunna vara något, men som förmodligen kostar en hel del, både i svett och tårar, och en massa pengar;

Dröm 1: BED n’ BREAKFAST!

Öppna ett vandrarhem uppe i norra Israel, nära kibbutzen. Antingen ha ett fåtal småstugor, eller ha en större stuga med ett gäng rum i. Servera hemlagad frulle/fika och göra det sådär superüber hemmamysigt! I min drömvision är detta den ultimata livsstilen för ett par med barn, då barnen liksom kan springa omkring på ”ägorna” medan föräldrarna (+far/morföräldrarna?) jobbar. Problemet med att lämna ifrån sej barnen när de är (för) små försvinner, samtidigt som man slipper kostnaden för dagis/dylikt. Inbillar mej att man på detta sätt kan leva utan att egentligen behöva arbeta så mycket, samtidigt som man spendera dagarna tillsammans med dem man älskar mest.

Dröm 2: SECOND HAND-BUTIK!

Liknar idén med Bed and Breakfast fast i lite mindre skala. Hyra en liten lokal att öppna butiken i, samla in kläder/prylar från folk runt omkring, men också köpa in en del till ett billigt pris. Göra smycken och ”krimskrams” som också kan säljas till ett förmånligt pris. Man kan hålla sej inom någon form av ram/nish, eller så kan man köra ett form av ”the sky’s the limit”-koncept där man även kan ha ett litet hemmabak-fik i affären och liksom förvandla det till ett ”second hand-café”. Typ. Känns som att denna idé är aningen lättare att genomföra, men den behöver nog några tankevarv till för att bli bra. Måste isf vara ett nytt koncept, och inte något som redan finns på marknaden eller i närheten rent geografiskt.

Dröm 3: DJURDAGIS!

Öppna ett fritids för barn i åldrarna 6-12 år. Med Shahars utbildning och min erfarenhet av kids borde vi kunna fixa det! Det unika med detta ställe skulle dock vara att vi skulle ha djur som en del av konceptet. Några hundar, några katter, kanske nån hamster, kanin etc. Jag tror att vi har MASSOR att lära av djuren, och skulle kanske helst av allt vilja bo på en bondgård och ha alla kidsen med mej där, men tänker att den här idén får fungera som ett, något enklare, substitut. På detta sätt kan jag ha med mej Gaya (samt mina blivande husdjur) och mina kids på jobbet!

Så… vad ska jag bli när jag blir stor?

/Keren

12042776_10153109820326524_8298340651336505628_n

Publicerat i podcast | 1 kommentar

Brunch!

Som föräldrar till en tvååring är det inte alltid lätt att få tid med varandra, utan barn. Vi är rätt duktiga på att fixa barnvakt och gå ut och äta ibland. Pga finfina vänner som varit en stor del av barnets liv från start, behöver vi inte sakna våra föräldrar så ofta, inte för att låta dem barnvakta iaf. 

Harry är trygg med våra vänner och det har aldrig varit problem att låta andra lägga honom. Däremot är det ju ofta så att folk i allmänhet har saker planerade på fredag och lördagkvällar. Då känns det inte alltid lätt att fråga om nån vill spendera en kväll i vår soffa för att vi ska få gå ut och roa oss.

Men. Så upptäckte vi brunchen. Ja, alltså, den har ju hängt med oss ett par år nu. Men det kan nog vara mitt allra bästa tips när det handlar om relationsvård i småbarnsåren.

En brunch äger rum runt lunch på lördagar eller söndagar. På nåt av hotellen i stan. En till två timmar är allt som krävs för att njuta av både mat, varandra och en stund utan att behöva springa efter ett barn som inte vill sitta still.

Det är mycket lättare att hitta nån som kan passa ens barn mellan 11-13 en söndag, än en fredagkväll. Förhoppningsvis sover barnet till och med. Det gjorde vårt när vi i söndags lämnade honom hos våra vänner och fick vältra oss i buffén på Gillet.

Det är sån fantastisk lyx att käka brunch och även om det kostar runt 200 pp, så är det fortfarande billigare än att gå ut och äta en kväll. Och godare! 

Har man en bebis som kräver mat och är svårare att lämna bort, kan en tajma in brunchen när en vet att hen kommer sova i en timme. Alla har inte såna bebisar, jag vet. Men jag gissar att de i regel har nån period där de faktiskt sover en stund. Se till att ungen är mätt och låt ett par vänner gå en sovpromenad runt ån under tiden. Samma vänner som vi utnyttjade igår tog Harry på hans första brunchpromenad när han var ganska färsk. Det kändes tryggt att veta att de var i stan ifall han skulle vakna. Då kunde de bara komma förbi. Det hände dock aldrig.

För att riktigt maxa hungern inför brunchen igår körde jag ett styrkepass på Friskis. Himla bra söndag alltså.

/Frida

   
 

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

Så. Otroligt. Uttråkad.

Sitter på jobbet och bokstavligen räknar ner minuterna tills klockan blir tre och jag kan dra hemåt. Så sjukt uttråkad!!!

Det här har jag gjort idag;

  • Pluggat monolog till min teaterworkshop.
  • Ringt Norwegian och dubbelkollat hur pass jäkla omöjligt det egentligen är att ta med mej Gaya till Sverige i jul.
  • Ritat små bollar på en post-it.
  • Kollat på en skittråkig film.
  • Druckit två koppar kaffe, en med chokladpulver i.
  • Ätit resterna av min gamla sushi.
  • Öppnat dörren för en tekniker.
  • Bokat in kastrering av Gaya i nästa vecka.
  • Vidarebifodrat ett mail.
  • Mailat min chef, som inte är här idag, och frågat (för kanske femte gången) om jag kan få ledigt över jul. Till historien hör att jag ju redan köpt biljetterna, men det vet han inte om. Han kan väl åtminstone SVARA tycker man!

Näe. Jag måste hitta ett nytt jobb. Det här funkar inte.

12226869_10153132898236524_447102863_n 12207636_10153132898276524_1533949174_n

Som sagt, vem som helst annars hade kanske tyckt att jag inte borde klaga på mitt guldläge, men jag blir  G A L E N  !!

/Keren

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

Podcast nr 67 ”Vi måste leva lite också”

avsnitt67

Vi är tillbaka!
Under tiden vi tankat ny kraft slår verkligheten till än en gång. Terordåden i Israel fortsätter och i Sverige dödas barn och ungdomar på en skola, bara för att de inte är vita. SD går ut och säger att de ska lägga mångmiljonbelopp på reklamkampanjer som sprids till människor på flykt, med budskapet ”kom inte hit, här finns ingenting att hämta.” Samtidigt brinner tänkta flyktingboenden i Sverige och vi känner en stor sorg och skräck för människors agerande.

Men. Vi bekänner också hur skönt det är att kunna fokusera på vardagens små problem mitt i allt detta. Hur vi utan att skämmas låter oss blir förbannade på en trasig väska och en oskön våningsäng. Vi pratar om hur privilegade vi är att kunna ta tillvara på nuet och slippa tänka på vad som kommer hända i framtiden.

Splittrad, men himla fin podd!

Ni hittar vår podcast i iTunes och i podcastappen där ni kan prenumerera om ni vill vara säkra på att inte missa något avsnitt. Klicka på bilden för att lyssna direkt!

Gå också in och gilla vår Facebook – här!

/Kärlek

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar